Söndag - Sunnudagur

Igår kväll var det norrsken här, riktigt coolt!

-

Idag har jag morgon- och kvällsfodrat, ridit och longerat. Och så har vi lagt in ny halm i boxarna (och jag inser varje gång att min muskelkapacitet är ungefär = noll) och druckit kaffe. Det sistnämnda är nog det mest spektakulära, kaffe är ju gott?! ;)

-

Jag red ”Feykir”, eller Drolli som han heter, inne i ridhuset. Det märktes att han har vilat ett tag nu, för han var riktigt framåt. Kul! Han har stora steg i traven och jag sitter mest och imiterar en studsboll på hans rygg…

Vädret var lika bra idag! Jag red Leynd, Framtiđ och Fleygiferđ i träningsytorna vid stallet.

-

Vi pratade om Framtiđ idag. När jag kom hit var hon riktigt dålig på att förstå bettet och det var bara ledande tygeltag och, one-rein-stop och röstkommandon som gällde. Hon har blivit jätteduktig och mycket mer självsäker!

Nu går det att stanna henne bara med hjälp av sitsen och bråkar inte med bettet. Hon har också börjat förstå vitsen med skänkeln.

Idag lärde vi henne att flytta undan för innerskänkeln. Hon är lättlärd! Tänk om jag också kunde vara det. ;)

Binni red en annan häst samtidigt som jag red Framtiđ, efter ett tag gick han in i stallet och jag fortsatte att rida. JÄVLAR vad arg Framtiđ blev när hon insåg att kompisen fick gå in i stallet och inte hon.

Nu vet jag att den hästen kan bocka i alla fall… Herre Gud! Jag blev helt förvånad över att jag lyckades sitta kvar i sadeln, ibland har man nog tur! ;)

-

Det svarta och alltid lite rädda stoet Týnts bett var alldeles blodigt när jag tränsade av henne igår. Jag var livrädd att jag hade tagit för hårt i henne, men det var tydligen tänderna som spökade. Vi kollade i hennes mun idag och två tänder var väldigt vassa så nu har hon fått dem raspade.

Hon får vänta ett tag med att ha bett igen, så idag longerade jag henne.

Jag lärde mig mycket under den kvarten!

Hon är väldigt skygg och Binni visade mig hur jag ska göra för att ”få kontakt” med henne och visa att jag inte är farlig.

Vi människor måste ibland dölja att vi är rovdjur.

Att erbjuda hästen att komma till mig, och göra det ”jobbigare” för den när den hellre vill fly. Att använda mitt kroppsspråk på olika sätt. Att kunna göra mig stor och få hästen att gå undan, och att göra mig liten och erbjuda hästen att följa min axel.

Att inte vara för försiktig, då hästen kan uppfatta det som att rovdjuret ”smyger”, för att sedan plötsligt anfalla. Att inte heller göra för stora och hastiga rörelser, då detta kan uppfattas som ett hot. Utan att befinna sig någonstans där mittemellan. ”Att vandra i lera”: försiktigt för att inte skvätta, men ändå med ett visst tempo för att inte sjunka. Det är en balans.

Den ska jag hitta!

-

Jag fick longera en annan häst också, ett skäcksto. Jag fick lära mig hur man lär dem att fatta galopp från marken genom att själv göra ett galoppsprång och samtidigt säga ”s-s-s-s-s-s-tökk” (stökk = galopp på isländska). Efter några gånger var hästen med på noterna!

-

Saker och ting känns så självklara när man får dem förklarade för sig. Det är egentligen inga konstigheter, det gäller bara att försöka tänka på rätt sätt.

-

Hästar är häftiga djur!

-

/Julia