Så här ser det ut på Island just nu! Solen steker, palmerna vajar i de ljumna brisarna från havet och temperaturen ligger strax över 25 grader Celsius. Vi springer runt i bikini, badar i lagunen och hästarna har fällt sin vinterpäls för länge sedan. Vi jobbar i bara shorts och t-shirt och njuter varje sekund av att det underbara vädret!
-
Kanske dags att återgå till verkligheten?
Det är snö, det blåser hysteriiiiiiiiiskt, det går inte att vara ute, de flesta hästarna får ännu fler vilodagar och jag har åkt på ännu en förkyldning. Jag håller fortfarande på att bygga upp mitt isländska immunförsvar. ;)
MEN...
...På lördag skulle vädret bli bättre, det gäller att se framåt!
Jag tycker om Island, no matter what! Och jag tycker om Fagranes! Trivsamt, är ordet!
Life is good! :)
-
Isländskan blir mer och mer begriplig. Det är oftast lättast att förstå tjejer som pratar. Det svåraste är gubbar som pratar Varför det är så, det vet jag inte. ;)
Att prata språket vågar jag mig dock inte på.
Eftersom de är så bra på engelska här, kommer jag lätt undan med det. Och det konstiga är, att även om jag vet hur ett isländskt ord ska uttalas och sägas på rätt sätt, så låter det på ett helt annat sätt när det kommer ur min mun. ;)
Men det är ju som allt annat - övning ger färdighet!
-
Jag har inte bråttom med det där.
Jag har inte bråttom med någonting längre. Jag har, vad säger man, landat?
Innan har jag haft jättestora problem att slappna av och att inte göra 1000 saker mer än jag egentligen har behövt göra. Jag har alltid pressat mig själv, ibland till det yttersta, för jag har varit så jäkla rädd för att folk ska tycka att jag är lat och dålig. Jag har aldrig tidigare tillåtit mig själv att slappna av. Jag kände hela tiden press från alla runt omkring mig, men den där pressen kom ju i själva verket från mig själv...
Jag har aldrig tidigare kunnat stå ut med tanken att det faktiskt är okej att inte prestera 110 % hela tiden.
Förrän nu.
Här finns ingen stress. Här finns inga större "måsten" och krav. För min del lever jag bara för stunden.
Framtiden och allt vad det innebär väntar såklart runt hörnet, men inte just nu.
Jag får inte längre fruktansvärd ångest av att "bara" ha hunnit med det en vanlig människa skulle ha hunnit med under en dag.
Här kan jag lära mig det mesta om ridning och horsemanship, men Islands vindar har också lärt mig något annat.
Att slappna av.
Man är inte en sämre människa för att man tillåter sig själv att ta det lugnt ibland.
-
Jag längtar inte hem, men något jag saknar är Raudhetta-folket!
Raudhetta är bäst.
-
God natt!
-
/Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar