En liten bild-uppdatering

Jag gick ner till havet och fotade här om dagen. Det var förra söndagen förresten, det var en fin dag. Utsikten över till andra sidan viken.

Fagranes

Såhär ser det ut inne i ridhuset i Sauðárkrókur. Ekipaget på bilden är Upplyfting och jag, fast vi syns nog inte.

Upplyfting, även kallad Uppó.

Här står jag utanför huset och tar kort ner mot stallet. Ingen dålig utsikt.

Island är vackert, otroligt vackert.

-

Det är tisdag, igen. Dagarna och veckorna bara flyger förbi. Nästa fredag ska jag åka till Reykjavik och träffa min underbara familj som kommer och hälsar på mig. Jag längtar!

-

Idag har jag morgon- och kvällsfodrat i stallet. Jag försökte mig på en ridtur på Spes på eftermiddagen, men insåg efter tag att det inte var ett särskilt klokt beslut. Att rida när det blåser (lite för mycket) är alltid ett äventyr! ;) Tur att Spes är så snäll, för hur snabbt hon än ville springa idag så kände jag mig stentrygg.

Jag skulle önska att vinden ville lugna ner sig lite, men det är nog för mycket begärt i dagsläget. Men klaga ska jag inte göra, jag är på Island. Det är underbart.

-

Idag när jag vallade in hästarna i stallet innan kvällsfodringen lyckades ett häst-snille öppna den andra stalldörren innifrån och sprang därefter ut på gården och yrade. Hon drog med sig ett gäng kompisar och hade de kunnat skratta högt så hade de gjort det åt mina tappra försök att få in dem i stallet igen.

Tillslut gav dem med sig och sprang glatt in igen, och jag fick ännu en gratis konditionsträning! ;)

-

Vet ni förresten vad jag gjorde i eftermiddags? Jag spanade in hur islänningarna bär sig åt när de rakar fåren. Det var någon slags får-klippar-mästare här idag och klippte av ullen på grannens får. Han kan tydligen klippa 30 får i timmen(!).

-

Ibland slår det mig att jag faktiskt är på Island. Så många år som jag gick och drömde om detta, och tillslut blev drömmen till verklighet.

Förra året var en kamp, som jag ibland var osäker på om jag skulle vinna. Men jag vann. Jag vann kampen, blev kanske starkare än någonsin och några månader senare satte jag mig på ett flygplan till norra Island.

Här finns ingen stress, hysteri eller prestationsångest. Här finns en helt otroligt vacker natur, hårda vindar och islandshästar. Här finns tid att tänka.

-

Något jag däremot kan sakna är mina vänner hemma i Sverige. Det går inte att bara spontan-ringa någon och prata litegrann, eller bestämma träff för en fika i stan. Det är något jag saknar.

Men i sommar finns det tid för det! Jag hoppas att ni vill träffa mig då, allihop! ;) För jag vill i alla fall träffa er!

-

God natt! /Julia