Sagan om Feykir och lite om Island

Min fina valack Feykir hemma i Sverige, gick idag igenom veterinärbesiktningen utan anmärkning. Det betyder att Feykir är såld och kommer inom kort att flytta till sin nya matte i Hyssna. Jag har aldrig träffat Feykirs nya matte, men vi pratade lite kort i telefon idag och efter det samtalet kändes det bara helrätt.
-
Det har varit blandade känslor angående försäljningen av min älskade svarta mustang, men just nu känns det bara bra. Det var ju trots allt mitt beslut att sälja honom! Han kommer få det hur bra som helst på sitt nya ställe.
-
Tack Feykir för allt du har lärt mig. Tack för allt roligt vi har haft tillsammans. Jag minns när vi badade i Djursjön, alla galopprace vi har vunnit, alla mysiga barbackaturer vi har haft. Jag minns när vi vann Vaengur KM förra året. Vi ledde uttagningen och sedan vann vi finalen också. En julafton för två och ett halvt år sedan stod du i stallgången iklädd tomteluva. Hela stallet var samlat och jag fick min livs julklapp av mamma och pappa - Feykir från Löjtnantsgården. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv, utan tvekan! Vi blev ett team - Julia och Feykir.
-
Vi gick från en period med hysteriska okontrollerade galopper, till en tid då tölten var som bortblåst och det enda vi kunde åstadkomma tillsammans var grisepass. Men vi har kämpade på, även om det nog mest var jag som behövde träna. Vi hade våra svackor och toppar, men när vi väl lärde känna varandra blev det riktigt bra.
De sista månaderna som jag red Feykir innan jag åkte till Island var fantastiska. Han gick bra nästan varenda dag! Tölten var klockren i både kort och snabbare tempo, han travade på pyttesmå volter i lång låg form och skritten och galoppen fick vi 6,5 för på tävlingsbanan. Han var en fröjd att rida, men någonstans kände jag att jag var färdig med honom. Jag säger inte att Feykir är en färdig häst, att han inte har mer att ge, för det har han.
Det jag menar är att jag är färdig. Eller kanske redo, redo för en häst med lite mer vilja. Jag började drömma om ökad tölt på tävlingsbanorna (det kostar inget att drömma, glöm inte det), och själv är jag inte tillräckligt skicklig för att plocka fram det där i Feykir.
Jag var ibland frustrerad av att Feykir inte ville lika mycket som jag ville. Därför var det ett klokt beslut att sälja honom, även om det också var svårt att faktiskt överge sin bästa vän. Jag bestämde mig i somras. För ridning ska ju vara roligt, för både ryttare och häst.
-
Så ja, sagan om Julia och Feykir är slut. Det känns lite konstigt. För visst är det något speciellt med den första hästen? Det är som den första kärleken. Min första riktiga kärlek var definitivt Feykir! För ni ska veta, att svarta mustanger är sällsynta.
-
Nu önskar jag Ann Marie och Feykir all lycka till!
Jag passar på att tacka Margret och Lollo också, som har hjälpt till med försäljningen. Tusen tack för hjälpen!
-
Åter till verkligheten, tänkte jag nästan skriva. Tänk att livet på norra Island är min verklighet just nu. Livet är märkligt.
Jag har suttit på Ósk i skritt och trav både igår och idag, det går jättebra. Hon är inte så bra med bettet, men om ett tag kan jag nog rida henne själv inne i ridhuset. Vi tar det dock lugnt, ingen stress med någonting. Hon behöver öva mer och förstå meningen med den där metallbiten i munnen. Det är inte lätt när man är liten!
-
Det har blåst kyligt idag. Jag är förkyld igen. Det måste vara någonting med det isländska klimatet, haha. Det är klent att klaga över sådana här saker, men det är nästan ofattbart hur lite man orkar med en förkyldning i kroppen. Jag kanske borde gå och lägga mig istället för att blogga. ;)
-
Igår tränade jag hur många hästar som helst kändes det som. Det är så himla roligt att jobba i stallet! Idag red vi några på förmiddagen och sedan jag ner själv en stund i eftermiddags men tiden rann iväg som vanligt. Jag tror inte att tiden har något att säga till om på Island, inte egentligen.
-
Jag har varit på Island i över fyra månader. Jag trivs så himla bra här och jag har lärt mig en hel del om hästar.
Det är islandshästar här, och islandshästar hemma i Sverige, ändå är allt så himla olikt, det går inte ens att jämföra. Stallen, hästhållningen, utfodringen, flockarna, ryttarna, tävlingarna, uteritterna. Det är samma hästvärld, men i två olika världar. Så skulle jag nog vilja beskriva det. Inget är bättre eller sämre. Det är bara två världar i en.
-
På sommaren är det ljust dygnet runt här uppe i norr, den så kallade midnattssolen. Nu är klockan 00:48 här och det är fortfarande inte svart ute. På morgonen blir det ljust runt 04:00. Det är alltså inte långt kvar tills det är ljust dygnet runt. Häftigt!
-
Stallgrisen Ella har förresten njutit av vädret de senaste dagarna. Hon har legat ute i solen och går nu omkring i stallet med världens solbränna. Den grisen är underbar! Hon är knallröd och ser ut som en levande skinkstek. ;)
-
God natt / Julia