Ísland är ett fint land

Regn och vind, regn och vind, regn och vind. Hur är vädret i Sverige?

-

Idag har hästarna sprungit lösa på vägen som träning. Även några utan skor sprang med så de sprang inte så långt. Jag tog med kameran, men jag vågade inte ta fram den i regnet. Det får bli en annan gång!

När de springer i flock på det sättet ser man tydligt vilka som är de starka resp. svaga individerna. De starkaste hästarna tar tätet och resten följer efter.

De driver hästarna framför sig med bilen, men när vädret blir bättre kan vi rida med flocken istället. Det blir spännande! Det är nog det jag och säkert många andra har förknippat Island med, att rida med en flock lösa hästar.

-

Det blev alltså ingen ridning idag, utom i morse då jag red lilla Framtiđ inne i ridhuset. Hon var lat idag!

-

Fuxen som jag har ridit två gånger nu har fått skor idag också. Jag tror att planen är att hon ska ridas utomhus snart. Men det var ju det där med bettet… ;)

Hästen jag har kallat ”Feykir” har faktiskt ett riktigt namn, han heter Drolli! Drolli har också fått skor idag och han kan nog ridas utomhus ganska snart. Bara den jäkla vinden vill försvinna…

-

Igår stod jag länge och tittade när Auđur tränade en av de mest otränade unghästarna. Det gick inte att ta på henne grimma i boxen, så hon vallade in stoet i inomhusrundvolten. Stoet sket fullständigt i att Auđur försökte få kontakt med henne och vände rumpan till eller sprang iväg så fort hon närmade sig henne.

Stoet tittade på marken, upp i luften, in i väggen, överallt utom på tränaren.

Auđur började fösa runt stoet i rundvolten med hjälp av ett långt spö, och så fort stoet visade minsta intresse för henne tog hon undan spöet och belönade henne. Efter flera varv på detta sätt började stoet inse att det jobbiga försvann om hon bara lyssnade på Auđur.

Men så fort stoet visade minsta tendens till att skjuta bakdelen mot henne var hon på henne med spöet igen.

Nu var stoet uppmärksamt och det var dags att försöka sätta på grimman. Hon arbetade med henne på samma sätt. Hon närmade sig stoet, och så fort stoet betedde sig dumt åt lät hon henne springa något varv. Men när stoet visade minsta intresse, eller tendens att vilja söka kontakt, belönade hon henne genom att bara låta henne vara.

Efter många, många, många om och men förstod stoet att människan inte var farlig, utan att det bara blev jobbigt för henne om hon motarbetade Auđur.

Tillslut, slog stoet blickstilla, med alla fyra hovar stadigt i marken, utan att vilja fly. Hon lät sig bli klappad och efter ännu ett litet tag litade hon så pass mycket på Auđur att hon fick sätta på henne grimman.

-

Det var riktigt coolt att se hur hästen förändrades från att vilja sparka tränaren i boxen, till att faktiskt stå helt avslappnat och låta sig bli klappad på båda sidor.

-

De har något jag saknar (och eftersträvar) här: Tålamod och kunskap!

-

Jag har precis kvällsfodrat hästarna. Jag var livrädd på vägen hem. Det var kolsvart och jag trodde hela tiden att jag skulle trampa fel och drunkna i lagunen, men jag överlevde! ;) Haha.

-

Och jag pratade med Alice i telefon förut. HON SKA KOMMA HIT I SLUTET AV JUNI! Wohoooooooo, det ska bli så jäkla roligt! Sedan åker vi hem tillsammans den 9 juli.

-

/Julia